måndag 25 januari 2010

Burnt orange/

Jag gillar mitt smutsorange hår. Det är dagens sanning. Även om det inte var min plan från början har vi lixom växt ihop, håret och jag. Jag inbillar mig att det är lite Florence + the machine över det hela.

Lade in mig själv på Bobbys i Vällingby idag, efter ännu en fight med de ofrivilliga dreadsen i nacken. Lyckades åter igen chocka ännu en frisör med det faktum att jag vågar vägra hårprodukter - sålänge inte hårtork räknas? Jag är för lat, fast OK jag använder hårspray om jag inte orkar duscha och gömmer håret i en hippefläta. You got me. Därför jag haft samma hårspray i mer än 3 år lol. Även denna frisör undrade om det var med flit mitt hår är olika långt på olika sidor.Big ups till frissan iaf - tack för att du inte pratade فارسی haha, hejja Hanna!

Hursomhaver gick jag med på att visa mitt smutorange hår lite kostsam kärlek och inhandlade en lagom ansträngande hårmaskgrunkamoj som tydligen färgar och agerar balsam (läs Maria Nila). Den heter Burnt Orange vilket för tankarna till Eternal sunshine of the spotless mind. Förresten vill jag ha det jobbet - där man sitter och kommer på namn på saker. T ex på ÖB har de en luft-doft-sak som heter Festival in Tuscany. Någon kom på det namnet... De du.
/K

Han brukar säga att jag är söt, och komma undan med det - ibland tänker jag att det måste vara därför vi är så bra. För att han är så modig, han vågar korsa landet ingen annan överlevt.


Inga kommentarer: